På hemmafronten känns det ganska dystert ... Kunde ha stannat borta lite till :) . Jag vet när jag sätter min fot på marken att skogens andar gråter .
Jag med fast inom mig! Hemma till sorgen o bilder , minnen o känslan igen :( . Maktlösheten!
Jag sak sluta plåga mig själv , jag ska ... Men frågan är bara när jag har ork att förlåta mig själv? När viljan finns så kanske !!

Hur effektivt är det?
Vilka muskler får träning?
Kram C

Idag blev vi bortbjudna på middag hos Anki o brollan o deras familj :)
Gubben fick laga sina extremt goda biffar som charmat alla magar som de smakat :D
Kram C

Killen.... Ja nu längtar man allt!
Mac snygg med familjen :)
Kram C

Så här ser den galna ut bakom "skärmen".
Oftast bakom kameran då jag är fotografen ;)
Kram C

Ja va ska man säga ? Känns ledsamt o tungt ... Känsligt!

När telen ringde så SKREK jag efter gubben för att han skulle svara men just då ( självklart ) så hörde han mig inte o va antagligen i källaren?!

Det blev ett snabbt slut .... 20-30 min... Så skulle han va på plats! PANIK!! Det blev snabba ryck o ut för att ta in henne , ta en stund för att klappa lite , ta adjö :( . För lillan sprack gråten redan i stallet o jag önskade inget annat just då ön att vi kunde avblåsa Det hela , behålla henne.
Anki borsta av henne snön , det mesta o pratade med henne ... När det närmade sig så började vännerna varandra otåligt utanför . Nog fan visste de ... Cissan började slå med framhoven mot boxen , ville ut. Där började smärtan ta mitt hjärta !
Att Anki kunde behålla lugnet är värt allt berömma . Ta den sista vandringen med henne mot ängarna ...
Tidigare bilder är från den stund i stallet , självklart knäppte jag fler men delar de finaste stunder med er !

Händelsen gick snabbt.. Jag tog lillan med in för att hon inte skulle se o vi kikade på en levande cissan via fönstret en sista gång . Släppte ner lilla på golvet o kikade ut igen.... Rip vännen!
Lilla fick se från rutan igen då ett lugn lagt sig över skogen o hon låg vilande o åter kom gråten , orden o önskan om att ha henne kvar ... Där brast jag!!! Där kom gråten o jag kände hur tårarna vandrade från hjärtat ut i ögonen :( Åtminstode va hon älskad på gården trotts alla gånger man svor över hennes beteende :/. Hon hade en plats hos en , hon va en del av familjen....

Som ni ser på bilden ... De kommer med böjda huvuden o ingen hade speciellt Brottom mot maten som de annars brukar ha. Efter bilden tagits så tar vi in cissan ... Sista stunden , en del av flocken !
Kram C